Sofia belönas med dyrgrip
Sofia får stipendium i form av en lånefiol. Foto: Håkan Lyktberg
Sofia Högstadius är ett fiollöfte från Umeå som nu får Sparbankstiftelsen Norrlands stipendium. Det består av en lånefiol som ska lyfta hennes spel.
Sofia Högstadius har spelat fiol sen hon var 3,5 år. Då för att brorsan gjorde det och musiken finns naturligt i familjen, både mamma och pappa jobbar med musik. Nu får hon som stipendium låna en fiol värd ungefär 150 000 kronor. Den är byggd i Italien av svensken Jens-Gösta Johansson och något helt annat än vad Sofia spelat på tidigare.
– Det är liksom lättheten som skiljer. Jag har bara provat spela på den i en kvart, men det går att spela både svagare och starkare på den, säger Sofia.
Hon blandar genrer friskt. Nu senast på Kulturnatta spelade hon med gruppen Winhill/Losehill. Tidigare i år var hon solist i en konsert av Mozart, dessutom blir det mycket folkmusik, både i Sverige och i andra länder.
Hoppar in
– Jag spelar det som behövs. Hoppar in i olika konstellationer. Jag har spelat mycket bulgarisk folkmusik för förra året bodde jag där, säger Sofia, som ett helt år studerade som Erasmus-student i Plovdiv.
Just nu pluggar Sofia i Göteborg med sikte på att bli fiollärare. Hon siktar på att leva med och av musiken. Men när Sofia gick på gymnasiet var det ingen självklarhet. 16 år gammal drabbades hon av en spelskada. På fyra år spelade hon inte en ton – det gjorde för ont.
– Det var väldigt mycket smärta. Efter gymnasiet var jag sjukskriven i två år. I efterhand har vänner berättat att de fick skära min mat i skolan, så ont hade jag, men jag har förträngt mycket, säger Sofia.
Vad fiolen vill
Efter de fyra åren kunde hon spela igen, men hon valde bort ett stillasittande liv i en orkester. Det skulle inte fungera. Folkmusiken däremot fungerar, och när Sofia blandar genrer kan hon också spela utan att ha ont. Sofia siktar nu vidare mot ett rikt och blandat musikliv – och med den nya stipendiefiolen är det tänkt att spelet ska utvecklas ytterligare. Det handlar lite om vad den nya fiolen vill.
– Jag måste se hur det fungerar. Den kanske inte gillar folkmusik, då kanske jag måste spela den på min gamla fiol. Eller också gillar den folkmusik jättemycket, säger Sofia.
Hon konstaterar också att det blir svårt att skiljas från lånefiolen om tycke uppstår…
– Men jag har läst någonstans att det kan gå att köpa loss den, vi får se hur det blir, säger Sofia Högstadius.
Intervju med Sofia Högstadius från Winhill/Losehill
Foto: Andreas Nilsson
Winhill/Losehill inleder sin turné i Göteborg på lördag då bandet spelar på Pustervik. Susanna fick en pratstund med Sofia Högstadius, bandets violinist
Winhill/Losehill hyllades unisont för sitt debutalbum Swing of Sorrow 2012, en dubbelskiva med hela 19 spår och en ventil för att hantera känslorna efter förlusten av en mor.
Nu är uppföljaren här. Den 4 februari släppte bandet albumet Trouble Will Snowball. Med det nya albumet fortsätter bandet att förmedla berättelser, med en rikare bredd på teman men med samma personliga tilltal.
Här kan du läsa intervjun
Kan du berätta om spelningen på Pustervik och om turnén?
Vi har inte spelat på Pustervik förut och det ska bli extra kul för mig att börja vårturnén i Göteborg eftersom jag bor här och vi ser fram emot att komma ut och spela otroligt mycket! Det är så skönt att äntligen få visa upp det som man har jobbat med så länge och att få spela med den här ensemblen som känns väldigt färdig är fantastisk roligt. Vi har bland annat tagit in min barndomskompis Elsa Wikström som är grym violinist. Så hon ska vara med på turnén och det ska bli jättekul.
Vad hoppas ni att den som kommer på era spelningar får uppleva?
Jag vill förmedla musikens och texternas kraft, att det blir något som berör. Att man känner att man varit med om något speciellt under kvällen, kanske upplever man ledsenhet och sorgsenhet men även optimism och storslagenhet. Man vill att den som är där ska känna att den sett någonting som har gjort ett intryck. En recensent skrev att hans hjärta blev sönderkramat och att han andades varenda ton när vi spelade och det tycker jag var så fint. Vi vill att publiken ska känna att vi spelar för dem för det gör vi verkligen.
Har du någon egen upplevelse från någon konsert som du kan berätta om?
På en spelning vi gjorde i Stadsteaterns foaljé i Göteborg i maj 2012 då hade jag en sån otrolig upplevelse. Jag hade en god vän som låg på dödsbädden och jag fick en halvtimme innan konserten ett meddelande från hennes pappa att nu kanske hon försvinner. Jag undrade hur ska jag skulle klara det här, ska jag spela eller ge upp. Men jag spelade och det var en sån fantastisk upplevelse. Musiken och texterna betydde så otroligt mycket i den stunden. Man spelar så det blöder så att säga. Vi har alla haft såna stunder tror jag. Det betyder väldigt mycket att vi i bandet känner varandra så väl och att vi gått igenom saker tillsammans.
Kan du berätta om den nya skivan?
Förra skivan, Swing of Sorrow, kom till under många års tid och handlade om Jonas mamma. Trouble Will Snowball är mer som tio olika filmer och berättelser som har egna teman i sig. Varenda låt är som en story i sig, det är väldigt uttrycksfull musik och det har blivit mer orkestralt. Skivan innehåller mycket effekter som man bara kan höra med bra högtalare. Det märkte jag en dag när jag satt och lyssnade i mina dåliga hörlurar. Det krävs lyssning och bra ljud för att få en helhetsupplevelse.
Jag har förstått att ni är ljudnördar, stämmer det?
Gud ja, allihop. Dels instrumentljuden, hur man spelar och allt det där, men även mixning och ljudnivåer och allt annat. Både live och inspelningar är extremt noggrant gjort och planerat. Varenda litet gnissel har en mening. Ibland när vi sitter i studion så förstår jag inte helheten när det läggs på ljud eller toner men sedan smälter det in i helheten och då förstår jag hur de har tänkt. Jag litar ju på Jonas i processen efter 15 år tillsammans, det är bara till att njuta!
Tar processen lång tid just därför?
Ja det gör det, allt är väldigt noggrant. Alla övar på egen hand själva och tar det på stort allvar. Så när vi ses är vi väldigt effektiva. När vi spelade på Go Kväll förra fredagen fick vi vara på vår gamla gymnasium Midgårdsskolan och repa från morgon till kväll hela helgen och öva i deras stora orkestersal. Otroligt ambitiöst med timpani, mängder av slagverk osv. Vi bor på lite olika ställen så vi får passa på när vi ses.
Har ni några andra projekt under 2015?
Nu satsar vi på att spela live ett tag. Inga planer på att spela in närmsta tiden men vi har fler skivor i oss, vi ska göra minst två stycken till enligt vår femårsplan. Men nu blir det till att spela så mycket som möjligt under våren och sommaren och sedan hoppas vi på att få spela utomlands också, det är ett mål. Vi har medvetet legat lågt med det tidigare då många i bandet har fått barn.
Vad lyssnar du själv på för musik i vinter?
Jag undervisar i bulgarisk folkmusik på musikhögskolan så jag lyssnar mycket på det eftersom jag både spelar och jobbar med det. Inte så mycket pop, då blir det mest Winhill. Gamla och nya skivan funkar i alla väder.
Har du något musiktips?
En sångerska från Umeå som heter Lina Högström, hennes alias är Skator och skivan Vita Kalla är en sådan skiva som jag sätter på på Spotify och allt förändras. Hon släppte den för kanske 2 år sedan. Hon är otroligt häftig, har en extrem närvaro och jag känner mig starkt knyten till den skivan.
Är det något annat du vill lägga till?
Jag hoppas att det blir fullt med lyssnande människor på Pustervik. Det är den enda önskningen, att få möta vår publik!
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/winhilllosehill-det-ar-lugnt-for-oss-att-spara-ur/
“Det är lugnt för oss att spåra ut”
— Just det, det ju är vi som ska spela.
Sångaren Jonas Svennem berättar att det lät så magiskt när de förra året skulle uppträda tillsammans med Norrlandsoperans Symfoniorkester att de helt glömde bort att även de själva skulle spela.
— Det är lite komiskt, konstaterar han.
Det var på operan Winhill/Losehills senaste skiva “Trouble Will Snowball” växte fram.
När andra band i genren som till exempel det kanadensiska bandet Arcade Fire har sökt sig åt disco- och dansmusik har Winhill/Losehill istället blickat åt ett annat håll.
Jonas Svennem berättar att inför inspelningen hade bandet varit och lyssnat på en uppsättning av Stravinskijs “Våroffer”:
— Det var sjukt hårt, sjukt bra och inspirerande. Vi tänkte: “Hur gör detta sig i ett popsammanhang?”
Efter att deras förra skiva “Swings of Sorrow” släpptes 2012 inledde bandet samarbeten i olika projekt med Göteborgssymfonikerna och Norrlandsoperans Symfoniorkester. Samarbetena inspirerade bandet att utvidga sin musikaliska palett och skapade en drivkraft att testa nya mer klassiskt inspirerade arrangemang.
— Vi går all in för att göra så musikaliskt rika låtar som möjligt, säger Jonas Svennem.
Harmoniken och klangerna från orkestermusik genomsyrar “Trouble Will Snowball”. Jonas Svennem berättar att ifall skrivandeprocessen hade varit formad av annan musik som synt eller disco hade den låtit annorlunda.
— Vi är ett band som gillar att snöa in på olika saker, oavsett sammanhang, säger han.
Med sina nya arrangemang och ljudbild vill Winhill/Losehill få konserterna att kännas som filmupplevelser.
— Vi har dock ingen budget för filmprojektioner som typ Arcade Fire. Det blir inte så mycket pyroteknik tyvärr, säger Jonas Svennem.
Filminfluenserna är något som utmärker Winhill/Losehill. Jonas Svennem har sedan tidigare regisserat film och har skrivit musik för både film och teater. Bandets basist, Petrus Sjövik, vann en guldbagge för bästa foto med filmen “Ömheten” 2014.
Dessa erfarenheter har varit till stor hjälp när den senaste skivan spelades in och när bandet planerar sina konserter.
Den tio spår långa “Trouble Will Snowball” beskriver Jonas Svennem som “tio olika filmer”. Han berättar hur de fick visioner och bilder i huvudet av alla låtskisser när de höll på att skriva materialet.
Låtarna har alla var sitt tema och berättar historier om till exempel människor på flykt eller exploatering av naturen. Teman de vill göra något mer av och historier som de tycker hade passat att visualisera genom film.
— Vi är peppade på att bildsätta alla låtarna, säger Jonas Svennem.
Hittills är “I’ll be Gone” är den enda av låtarna på skivan som har blivit bildsatt. Jonas Svennem berättar att de har både material och idéer till de andra låtarna men att de inte har någon konkret tanke på när det ska släppas.
Idéerna varierar mellan alltifrån kortare abstrakta sekvenser till längre reportagefilmer.
Förutom filmplaner och den pågående turnén hoppas bandet på att få spela mer, både live och på skiva. Jonas Svennem beskriver deras spel- och skaparglädje som “omåttlig”.
— Vi har inga regler, säger han.
— Det är mycket på feeling. Det är lugnt för oss att spåra ur.
Har tidigare samarbetat med Göteborgssymfonikerna, Norrlandsoperans Symfoniorkester och har spelat på Dramaten.
Spelar på Mejeriet på torsdag.
Generalkonsulatet i Sofia, Bulgarien invigt
Det honorära generalkonsulatet i Sofia öppnades den 14 juni av besökande utrikesrådet Björn Lyrvall.
På bild kan ses (från vänster) honoräre generalkonsuln Göran Svensson, Sofia Teljeback Högstadius som spelade fiol vid invigningsceremonin samt utrikesrådet Björn Lyrvall.
Kontaktuppgifter till det honorära generalkonsulatet i Sofia samt det honorära konsulatet i Varna.